dag 18697

Armarna hänger som två stockar utefter sidorna. Huvudet känns urblåst. Hjärtat hamrar och benen bär inte riktigt.  Det är "bara" ångest. Jag står ut. Men det är jäkligt obehagligt. Döden sitter i hörnet av min trädgård. Den tittar på mig med outgrundliga ögon.Men jag ser det bara , om jag tittar ut genom fönstret.