dag 18699

Igår kväll blev jag rädd. Kunde inte stänga av tankarna. Hjärnan gick på högvarv. Jävlar också! Att man inte ska kunna få vara glad åt att orka sitta i ateljén och skapa.  Idéerna sprutar fram utan stopp. Jag som aldrig varit manisk. Tänk om mitt psyke får fnatt till slut. Efter alla år med slitet att orka leva med depressioner som kommer och går,  all medicinering, kanske psyket löper amok till slut. Jag blir så jävla rädd. Vill inte tappa kontrollen. Döden har rest sig halvvägs, därute i sitt hörn i trädgården. Jag blir stående en stund vid fönstret.

dag 18697

Armarna hänger som två stockar utefter sidorna. Huvudet känns urblåst. Hjärtat hamrar och benen bär inte riktigt.  Det är "bara" ångest. Jag står ut. Men det är jäkligt obehagligt. Döden sitter i hörnet av min trädgård. Den tittar på mig med outgrundliga ögon.Men jag ser det bara , om jag tittar ut genom fönstret.